Man vet ju att det går över..
Nu är det bara en månad tills jag börjar jobba. Det ska både blir skönt och jobbigt. Skönt eftersom jag älskar att jobba men jobbigt att vara ifrån Lucy. Jag har ju spenderat 99℅ av min vakna tid med att stirra på henne de senaste fyra månaderna. Och nej det är inte alltid kul.
Hon har ett jäkla humör så stor del av dagen går ut på att undvika gråtattacker. När man läser om det så skylls det ofta på att det är en utvecklingsfas. Tydligen är vi just nu i en av de jobbigaste/längsta faserna nu.
Kommentarer
Trackback
