Mitt liv i en kartong
Min återkomst till Sverige gjorde mig hemlös. Innan jag åkte ut som guide så packade ihop alla mina prylar (som fick förvaras hos far) och så sa jag upp min älskade lägenhet och, tur var väl det då all lön annars hade gått åt till hyra. Och inte i helvete är vi reseledare välbetalda och det var svårt nog att få ihop det ändå. Jag har gått en del back på dessa månder i utlandet. Man kan ju ställa sig frågan hur det gick till, men med en lön på ca 6000:- så kommer man inte långt. Inte om man vill äta gott och ta en öl eller två då och då..
Nu då? Inneboende hos pappa, givetvis bor jag betydligt billigare än om jag hade mitt eget place men vafan flytta hem igen efter att ha bott hemifrån i 2 år! Det känns sådär måste jag säga. Skulle vara otroligt skönt med min egen lya, sär jag kunde sprida ut min skit bäst jag ville.
Nu har jag 90% av mina tillhörigheter nerpackade i kartonger och det är inte i närheten av strategiskt/organisatoriskt nerpackat. Nehäj då, skor, galgar och skolböcker tillsammans. Handdukar och kastruller. Planen var ju att jag skulle packa upp alltihop i mitt nya hem men så blev det inte riktigt. Detta har givetvis inneburit att allt får ligga kvar i kartongerna. Och inte mycket av det får plats i mitt nuvarande rum.
Frågan om jag ens ska bry mig om att leta egen bostad återstår fortfarande, att hålla ögonen öppna skadar inte. Problemet är att jag inte vet vart jag befinner mig i höst och det är jävligt surt att vara låst pga av lägenhet när jag egentligen kan vara exakt vart i världen jag vill vara. Spånar på vart denna plats skulle kunna vara i höst. Spännande...
Tänker på dig Farfar, hoppas du har det fint där du befinner dig!
